lördag, augusti 31, 2013

Miss Saigon

Igår var jag och min underbara klass inbjudna till Malmö opera för att få se general repetitionen av den fantastiska musikalen Miss Saigon som har premiär den 6 september. Anledningen till att vi var inbjudna var att min före detta klass medverkar som statister i detta äventyr och får det som sin praktik i tvåan. Så spända av förväntningar bar det av till Operan. 
När väl jag och min klass satt oss tillrätta (i det helt otroligt sköna salong stolarna) var det äntligen showtime. Redan när första tonen spelades i ouvertyren kände jag hur huden knottrades under mina kläderna och jag insåg hur mycket jag verkligen vill bli musikalartist. Känslan av att stå på scen och förmedla känslor till publiken är obeskrivlig. Att bara för en kväll spela en annan roll och glömma allt annat och bara var här och nu. Men igår kväll var jag där enbart för att njuta och heja på min underbara gamla klass.
Historien tog sin början och vi alla var som fastnaglade och försjunkna i musikalen att vi glömde allt runt omkring oss. Miss Saigon är en väldigt tragiskt historia som utspelar sig under Vietnam kriget där en ung kvinna söker frihet och kärlek. Hon vill leva "The American Dream" men inser att vägen dit är lång, svår och farlig. Detta är en musikal jag starkt rekommenderar och kommer garanterat få vem som helst i tårar. Jag hade en vuxen man i kanske 50 års åldern framför mig och i slut scenen brast till och med han ut i tårar. Vi själv... ja... man kan väl kort och gott säga att man visste vilka som var från musikal skolan. Våra lärare, som även de var ditbjudna, bara skrattade åt att vi alla satt och snyftade och snorade på våra platser.
De hela slutade med ett stort kramkalas utanför operan där vi grät och tröstade i varandras famnar. En kväll med mycket känslor och många tankar och funderingar blev det under färden hem. En upplevelse som kommer ligga mig varmt om hjärtat för alltid.