onsdag, juli 10, 2013

Upp Upp Och Iväg

Goddagens allihopa:)
Här stormar det för fullt utanför fönstret och yr så att allt åker omkull men solen har ändå sina stunder när den tittar fram:)

Jag tänkte då berätta lite om min första flygtur uppe i luften som tog avfart mot Stockholm. Det var jag och mamma som reste tillsammans från Sturup flygplats. Bara det att flyga var jag skrajsen för!! Har aldrig flygigt i hela mitt liv och nu var de dags då för första gången. Min mamma, som har flygigt typ tusen gånger, sa att det var inget farligt och att man bara kände lite lock för öronen. Så jag samlade mig och tog mod. När vi då kliver in i detta gigant plan så upptäcker vi att planet var i stort sätt fullt på passagerare och ALLA tvåsitsiga platser var upptagna. Underbart tänkte jag som helst hade velat sitta med mamma. Gulligt tänker ni att jag ville sitta med mamma men jag vill ju inte svimma bredvid en totalt främling. Hade varit lite jobbigt. Så vi hamna tillslut lägst bak i planet som bestod av ett litet trångt utrymme där toaletten fanns. Mamma gick då förre mig och fick då sätta sig bredvid världens trevligaste man (som var väldigt feminin och glad så bättre kan man inte hamna eller hur:P) medans jag (såklart) hamnade bredvid en snobbig affärsman som bara satt och harkla sig. (uh) Men jag försökte tänka positivt och hoppades att denna man skulle ha ett inre av guld trots sitt skal...........men nä. Han kollade på mig, vände blicken ut mot fönstret och pressade sig så låååååååångt bort han kunde från mig. Ja, jag trodde ju att jag kanske luktade eller nåt men efter en noga kontroll så verkade läget lugnt. Jag satte mig då ner och började smått meditera för att lugna mina nerver. Så planen skulle då till att lyfta när man då hör ett brak som  jag då tror är en atombomb. Alla tittar och jag fattar inget. Mamma som satt bakom viskade i mitt öra: "Det var bara motorn som startade gumman", och jag blir högröd i ansiktet. perfekt! nu vet alla vem jag är.
Planet börjar då rulla och plötsligt hör man hur brakandet, som jag hade hört dess för innan, blir ännu högre och flyget skjuter fram. Där satt jag, intryckt i sitsen som en sån där animerad figur där ögonen sticker ut, och är den enda passageraren som verkar uppfatta situationen medans alla andra sitter helt oberörda och njuter av turen. Detta pågick då ett par minuter och väl uppe i luften lugnade sig allt. Alla började prata och ta av sig bältena medans jag, fortfarande omskakad och förvirrad, satt helt tyst och behöll mitt bälte på. Då från ingenstans dyker en flygvärdinna upp jag hör henne fråga: "vill damen ha kaffe och kanelbulla?"   
Ja sagan har ju ett lyckligt slut som alla sagor har och nu bakefter skrattar jag bara åt hela historien. Ifall ni skulle undrar så svimma jag aldrig och såklart tog jag emot kaffet och min bulle:) Slut...
     

2 kommentarer:

BettyBoop sa...

Asgarv skratta så jag dåna
men varför åkte vi till stockholm då?
Can't you tell
M

BettyBoop sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.